Fact-checking har under det senaste decenniet utvecklats till en internationellt standardiserad praktik, med både metodologiska och etiska riktlinjer. Praktiken följer ofta ett visst flöde: ett påståendets sakriktighet undersöks, en källas trovärdighet bedöms, och påståendet värderas till sist i en slutgiltig fact-check. Resultatet blir en gradering – till exempel sant, falskt eller ej verifierbart. I processen används både etablerade verifikationsmetoder och externa experter som kan bekräfta eller avfärda påståendet, eller underbygga bedömningen. En central del av fact-checking som metod är transparens: granskaren ska öppet redovisa hur bedömningen gjorts, så att andra som upprepar granskningen kan komma fram till samma slutsats. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:2022157/FULLTEXT01.pdf